Idag är det onsdag. Jag är ledig från mitt ”vanliga” jobb för att pyssla med andra projekt. Bland annat marknadsföringen av Arkitekt 2.0. (Psst! Den finns att förhandsboka nu. Jobbar du med projektering eller pluggar till arkitekt? Detta är boken för dig!)

Jag har funderat en del på mina onsdagar och vad de tillför. För mig har de blivit väldigt viktiga. De är en del av mitt sätt att leva hållbart.

att leva hållbart

Att leva hållbart

Vi lever oss sjuka. Det är ingen nyhet att fler och fler hamnar i en spiral som eskalerar och till slut kraschar. Det behöver inte vara jobbet det beror på utan helheten och allt vi tror förväntas att vi ska hinna med. Eller vad jag tror kanske är ännu vanligare, allt vi själva VILL hinna med. Jag tycker att det är ett intressant ämne och något jag funderat och funderar mycket på, både i min vardag och i min roll som arbetsgivare. Hur lever vi hållbart?

När jag gick på arkitektlinjen, minns inte om det var andra eller tredje året, anordnades extraföreläsningar om stress. Det var en akutinsats för att stävja en utveckling där elever mådde sämre och sämre. Jag hade på riktigt klasskompisar som redan på utbildningen gick in i väggen. Så här i efterhand kan jag tycka att det var andra parameterar som behövde ändras. Tydligare riktlinjer och krav till exempel. Egentligen upplevde jag hela min utbildning som extremt luddig och vi var nog många som ägnade mycket tid åt att fundera på vad som egentligen förväntades av oss.

Läs mer om att ta det lugnt och släppa prestationskraven

”Precis som alla andra”

Jag minns tydligt en av de där föreläsningarna. Talaren inledde med att tala om för alla vad alla de andra i rummet hade gjort i sina liv. ”Alla som sitter här är ju i den åldern när ni har rest jorden runt, arbetat några år, flyttat hemifrån….ni tränar, jobbar extra etc. etc.” Kommer inte ihåg riktigt allt han radade upp men jag minns att nästan hela salen nickade och tittade sig lite försiktigt runt omkring när han frågade oss om det stämde.

Sen ändrade han formuleringen och frågade hur många i rummet som faktiskt hade gjort och gjorde allt det där som alla uppenbarligen trodde att ”alla andra” gjorde. Ingen nickade. Det där fenomenet är ju inte nytt och något som ofta diskuteras bland annat utifrån hur sociala medier kan vara stressande för att de ger en bild av ”att alla andra…” Jag har skrivit lite mer om just det fenomenet här.

Gör allt men inte alltid

Hur lever vi då hållbart? För mig handlar det om att göra allt men inte alltid – den där balansen alla pratar om ni vet. Jag är en person som gärna tackar ja till saker, som tycker om nya projekt och sociala sammanhang. Men dygnet har bara 24 timmar och jag övar varje dag på att inse vad tiden räcker till och vad som måste hamna på väntlistan.

Jag tror inte heller på att säga nej till allt. För en person som drivs av att ha bollar i luften kan det bli stressande. Men för att hinna med fler saker behöver vi gör mindre av annat. För min egen del har det inneburit att jag har valt att jobba lite mindre än heltid för att få luft att testa andra saker som jag också tycker verkar vara spännande. Att skriva en bok till exempel. Det har inneburit att jag varje onsdag har en förmiddag då jag koncentrerat ägnar mig åt det projektet. Och en eftermiddag då jag kan hämta barnen tidigt och spendera tid med dem.

Jag är helt övertygad om att just detta valet har gjort att jag presterar bättre de övriga fyra dagarna när jag är på jobbet. Och jag är också glad att jag har möjligheten att ha en vardagseftermiddag ihop med barnen. Mina onsdagar ger mig den möjligheten och det är jag tacksam för.

Hur lever du hållbart?

1

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.