När vi köpte Klockaregården hittade vi en gammal vedspis i ladan.
En Norrhult 527 för att vara specifik. Någon gång har någon prioriterat bort den till förmån för en oljepanna. Pannan var utriven när vi tog över och utrymmet där den hade stått, det ursprungliga köket var tomt.

Idag har vi flyttat tillbaka vedspisen till köket, som nu mer fungerar som hall. Den är renoverad (läs blästrad) och monterad av en duktig murare. Rökkanalen är på plats och godkänd sen innan vi flyttade in. Dock har vi inte eldat i spisen en enda gång ännu. För det krävs visst lite mer än att bara få den på plats, har vi lärt oss.

Förutom att det är viktigt att alla delar är hela och att alla sotningsluckor är på plats så behöver också översidan på ugnen täckas av en eldfast ugnslera. Leran gör att ugnen blir jämnt varm men den förhindrar också att ugnstaket blir överhettat och spricker. Detta lärde jag mig av en händelse vid ett samtal kring fikabordet på jobbet. Och tur var väl det. Annars hade vi nog eldat sönder spisen vid det här laget.

Ikväll har vi i alla fall fått dit leran uppe på ugnen.
Nu ska den bränna i ett par dagar och sen ska vi provelda.