Bostäder – Vem bygger vi för?

I går var jag på bostadsdag i på Linnéuniversitetet här i Växjö. Det var Centrum för boendets arkitektur, CBA, med Ola Nylander i spetsen som bjöd in till en rad föreläsningar och samtal kring bostäder och framför allt svenska bostäders kvalité.

Centrum för boendets arkitektur, CBA, är tänkt som en nationell plattform för kunskap, diskussion, utveckling och forskning kring boende och bostäder. Tanken är en samverkan mellan näringsliv och akademi med gemensamma foskningskansökningar, utvärderingar och utvecklingsprojekt. Ett jätteintressant initiativ för oss som är intresserade av boende och bostäder.

Mellan föreläsningarna fick vi i publiken svara på frågor via en mentimeter i telefonen. Svaren visades direkt på tavlan. Här var frågan ”Vad är kvalitet i en bostad?”.Ganska jämn fördelning men med ett litet övertag för planlösningen. Intressant med tanke på vad kommande föreläsningar skulle berätta för oss.

Tyvärr hann jag inte stanna hela programmet och missade den avslutande diskussionen (öppet hus på fritids kallade). Jag hann ändå få höra presentationer av några intressanta forskningsprojekt som pågår just nu.

Aktuell forskning om bostäder

Hanna Morichetto, berättade om sin intressanta forskning om bostaden kopplad till hälsa och hur omgivningen och den byggda miljön påverkar vårt välmående i vår vardag.

Anna Braide Eriksson, pratade om bostaden över tid och bostadens flexibilitet. Hennes studier visar att människor i högre grad väljer att bo kvar i sin lägenhet och anpassa den efter sina behov snarare än att söka ny bostad när familjeförhållande ändras eller familjen växer. Närområdet och nätverket är viktigt. Därmed fungerar inte flyttkedjan på det sätt som vi många gånger förutsätter. Att vi byter bostad när behoven ändras. Detta ställer så klart krav på att en bostad är flexibel och föränderlig över tid.

Anna Braide pekar på att vårt sätt att rita bostäder på inte har förändrats så väldigt mycket de senaste trettio åren.

Ett exempel på hur familjer anpassar bostaden efter behoven snarare än flyttar till ny bostad.

En annan forskare, Paula Femenias, som tyvärr inte var på plats men vars forskning ändå lyftes upp, har tittat på ombyggnationer av nyproducerade lägenheter. Resultat från en enkät som besvarades av 315 personer boende i fyra bostadsrättsföreningar i Eriksberg, Göteborg och Hammarby sjöstad, Stockholm, visar att hela 30% har byggt om sin bostad med en förändrad planlösning som följd. Detta är relativt nya bostäder, uppförda mellan 2001-2008. Siffran är hisnande.

Dags för ny standard?

All forskning pekar mot att det vi bygger idag inte är anpassat efter hur vi vill bo eller rättare sagt hur vi bor. Jag har många gånger suckat över hur svensk lagstiftning lite har puttat in oss arkitekter i ett hörn genom att hänvisa till standarder och normer som inte är anpassade efter dagens familjekonstellationer och levnadssätt. Nu missade jag anförandet av Gunilla Fagerström om Boverkets bidrag till god arkitektur. Kanske var detta en fråga som lyftes där.

Jag efterlyser en översyn av svensk standard som öppnar upp för fler och mer flexibla lösningar. Som exempel anser jag att upplägget med ”föräldrasovrummet” och ”barnrummen” är förlegat. Genom att ställa krav på att det ska finnas ett extra stort sovrum samtidigt som den totala ytan ofta måste bibehållas för ekonomins skull, bidrar snarare till att de mindre rummen blir för små och svåra att använda.

Tillgänglighet

I en intervju med forskare Paula Femenias, i arkitekten den 28 februari i år, går det att läsa följande:

”I rapporten från förstudien konstaterar forskarna att vissa ombyggnationer är en konsekvens av dagens lagkrav som driver fram planlösningar som är dömda att bli utbytta, särskilt i små lägenheter. Paula Femenias efterlyser därför en diskussion om tillgänglighetskraven.

– Extra yta för att rymma rullstolar byggs väldigt ofta bort, man byter till exempel hatthyllan i entrén mot en garderob. Då kanske det är bättre att bygga så att tillgängligheten enkelt kan anpassas i efterhand vid behov, att garderoben får räknas som en möbel som är enkel att flytta, säger hon”

Många av de krav som finns idag handlar om att bostaden måste vara tillgänglig från början. När jag nu läser att det blir mer och mer vanligt att dessa anpassningar byggs bort av de boende. Har de då inte tappat sitt syfte?

Vi lägger väldigt mycket tid och energi på att göra våra bostäder anpassade.
Är det inte bättre att vi lägger den tiden på att göra bra bostäder?

0

Inga kommentarer

Lämna gärna en kommentar!