Att vara arkitekt förpliktigar?

Kontor

Sen vi startade vårt lilla arkitektkontor 2011 har vi tagit emot nästan 100 privata beställare, familjer med renoverings- och ombyggnadsplaner.
Och ja, en och annan som har byggt helt nytt också så klart.

Det är jätteroligt!

Men ibland hamnar vi i intressekonflikt.
Våra beställare är ofta förberedda när de kommer till oss, vissa väldigt bestämda.
Vi tänker alltid fritt och föreslår/råder alltid kunden till de åtgärder som vi tycker ger mest arkitektoniska kvalitéer (avseende funktion, estetik, ekonomi etc.)

Ibland innebär det att vi går emot beställarens ursprungliga plan och drömmar. Ibland lyckas vi ”öppna ögonen” på någon och hen ser nya möjliga vägar att lösa sitt behov på. Då kan vi tillsammans hitta den bästa lösningen.

Men, ibland, nån gång då och då, lyckas vi inte vara tillräckligt övertygande (eller pedagogiska?). Beställaren vill ha det hen kom för, trots att vi avråder. Vad gör vi då?

Ja, det är ju inte lätt att säga till en kund, att då bryter vi här. Ta betalt för ingenting?
Kunden har ju bett om, och blivit lovad en produkt. En ritning (oftast).
Ibland har vi löst det så att vi har tagit bort vårt namn från ritningen.
Beställaren har fått stå för ”produkten” själv.

Men varje gång undrar vi också. Gjorde vi rätt nu? Eller skulle vi helt enkelt ha sagt nej?

Ni andra arkitekter (eller ni som jobbar med liknande uppgifter mot privatkunder), hur tänker och agerar ni i de här situationerna?

Och alla ni andra? Vad skulle ni förvänta er om ni anlitade en arkitekt?

0

Inga kommentarer

Lämna gärna en kommentar!